Trikiner är små rundmaskar som kan bli upp till 4mm långa och som lever i muskulaturen på djur. De djur som oftast drabbas är främst de som bökar i jorden och alltså är denna parasit vanlig hos till exempel vildsvin, även om tamgrisar också kan få i sig maskarna via fodret om detta förorenats av ett dött, smittat djur. Parasiten är även vanligt förekommande hos hästar och björnar.

Det finns fyra typer av släktet trikiner i Sverige, och den absolut vanligaste är trichinella spiralis. Denna ger också upphov till sjukdomen trikinos.  Det gör även trichinella britovi, som är vanligt i viltkött, medan trichinella nativa även överlever djupfrysning och återfinns hos både däggdjur och fåglar. Trichinella pseudospiralis uppkommer främst hos fåglar och formar inte kapslar i de drabbade musklerna, vilket gjorde infektionen svår att upptäcka med äldre typer av tester. Dessa tester är inte längre tillåtna.

Infektion uppstår när djur äter kött som innehåller inkapslade larver av trikiner. När larverna når tarmkanalen på det drabbade djuret utvecklas de till maskar inom ett par dagar och honorna bland dessa kan sedan producera mellan 100 till 1000 nya larver per dag. De sprids sedan via blodbanorna till muskulaturen hos värddjuret. Väl där bildas en kapsel runt larven, vilken gör att den kan leva i denna miljö mycket länge. Infekterad muskelvävnad förblir smittsam i många år och trikiner  överlever ofta värddjuret.

Trikiner oskadliggörs bäst genom kokning. Stekning kan också ta död på larverna, men köttet måste då värmas till en temperatur på 68 °C i minst tio minuter. Då vissa arter av trikiner kan överleva djupfrysning, bör man inte förlita sig på endast detta om man tillagar kött som inte har testats.